Legender

Legender finns det gott om över hela Croiz. De flesta handlar om stordåd som skett inom ätten av framgångsrika förfäder. De mest kända legenderna härstammar från De första, om deras uppkomst och erövringar. Det finns även gott om legender som lär folket att det alltid straffas om man frångår Kirls dygder.

Hur hertig Ulvbane fick sitt namn
Legenden om hur hertig Ulvbane fick sitt namn härstammar från tiden innan den Onämnbare försökte förgöra allt levande. En sensommardag jagade Kirl och hertigen vildsvin i nordöstra Croiz, strax söder som Shartbergen. Kejsaren hade precis nergjort ett präktigt vildsvin då en stor bergsulv hoppade fram bakom honom och gjorde sig redo för anfall. Kirl var utmattad efter kampen med vildsvinet och både hertigens och kejsarens spjut skulle ha behövts för att vinna. Bergsulven hade väntat på ett tillfälle att anfalla och nu när kejsaren var trött såg han sin chans. Hertigen uppfattade ulvens närvaro precis innan den skulle gå till anfall och han drog sitt svärd och klev mellan för att skydda sin ledare.

Ingen normal kämpe kan ta sig an en stor bergulv med blott ett svärd. Ulven fnyste åt hertigens försök att spela hjälte och gick till anfall. Kampen var snabbt över, endast några få tunga slag utdelades, men hertigen var segraren. Bergsulven föll död ner då hertigen körde sitt svärd genom dess hjärta.

Sedan den dagen kallas hertigens Ulvbane och hertigen blev utnämnd till Kirls förkämpe. ätten Ulvbane utövar fortfarande sin plikt som beskyddare då de idag vaktar de största delarna av Croiz gräns mot Darkin.

Legenden om Môrkheim
För 700 år sedan var Eivrim Môrkheim befäl i Croiz kejsareliga armé. Hans uppgift var att sköta vindbryggan på en av hertig Malekiz borgar uppe vid Shartbergen. Hertigen hade stora problem med svartfolk som ständigt anföll byarna runt omkring i hans hertigdöme. Kejsaren skickade så en 5000 man stark trupp till hertigens undsättning.

Eivrim Môrkheim vaktade borgen tillsammans med två unga soldater den dagen. Allting var som vanligt men deras prat tystnade tvärt när de hörde ett enormt oväsen. De två soldaterna rusade upp till utkiken där Eivrim stod och synen som mötte dem var fruktansvärd. De såg ett litet fragment av den tidigare så stora hären som i vild panik sprang mot borgen. Efter dem kom en enorm hord av svartfolk. Männens vilda och skräckslagna skrik blandades med svartfolkens ivriga krigsrop. Svartfolken hade runt sina halsar hängt huvuden av soldater som de slaktat.

Soldaterna skrek om att få vindbryggan nerfälld, skriken övergick sen till panik och slutligen började ett regn av avhuggna huvuden falla ner innanför murarna. De sista soldaterna blev slaktade och fastkilade på borgens mur av svartfolken.

Ingen av de 5000 soldaterna överlevde. Efter några dagar hade ryktet spridit sig om den fruktansvärda massakern och självaste kejsaren skickade ut sina män för att ta reda på vad som hade hänt.

De två unga soldaterna berättade om hur Eivrim Môrkheim hade stått på muren och bara tittat på massakern. Han hade inte gjort någonting för att hjälpa de soldaterna som ville in och när de två ville gå ner och öppna vindbryggan hotade Eivrim dem med sitt svärd och han tvingade dem att låta bli. Eivrim skickade ner dem i fängelsehålorna medan han själv satt i lugn och ro och skålade med sig själv.

Från den dagen har alla som bär namnet Môrkheim blivit dömda i allmänhetens ögon som lögnare och förrädare. Alla med namnet Môrkheim har blivit antingen dödade eller bortjagade från sina hem. Men i den kriminella världen fick legenden ett annat resultat. Eivrim hyllades som hjälte, ett geni. Han hade ensam tagit död på 5000 av kejsarens soldater. Ingen hade någonsin lyckats med något liknande. Om en Môrkheimare lyckades med det, tänk vad flera Môrkheimare då kunde göra?

Jakten på Môrkheimare fortsatte under århundradena och folk använder fortfarande sagor om Môrkheimare för att skrämma sina barn.