Geografisk beskrivning

Darkin består till stor del av vida böljande slätter, de plattare låglandsslätterna i söder, och mer kuperade ju längre norrut mot högländerna man kommer. På slätterna finns de flesta byarna och städerna. Mindre skogar och vattendrag utgör naturliga gränser i landet. I de nordligaste delarna, nära de stora Shartbergen, blir landet mera kargt och ogästvänligt och större skogar klättrar längs bergssidorna. I söder finns också en bergskedja, som dock är mycket lägre än Shartbergen. I gengäld består dessa berg, Skuggbergen, av en mycket vass och hård bergart, som gör dem i princip ogenomträngliga, förutom vid det enda passet mot Galmor, Drakpasset. Väster om Drakpasset finns en stor flod, Galmorfloden, som passerar genom Skuggbergen. Vid passagen genom bergen, Skuggfallen, uppstår så vilda och stora fall att det är omöjligt att färdas både uppströms och nedströms. Darkin har ingen kust mot havet, det enda större vattnet är Kristallsjön, belägen mitt i riket. De större floderna, Östra Klinga, Galmorfloden och Drakens tårar, är alla farbara med flodbåtar.

Landskapet karakteriseras av många försvarsverk, vart man än vänder sig i landet kan man alltid se skymten av en borg i fjärran. I Darkin finns tre mycket stora försvarsborgar, förutom det kungliga slottet, som även minsta barn känner till. En tillhör Mortas orden, De tusen vindarnas borg, och är belägen i bergen på gränsen i mot Randor och Sûnarie. En tillhör hertigdömet Varglimmer, Rosornas borg, och är belägen nära gränsen mot Croiz. På gränsen är också den kungliga riddarborgen Deovans eld belägen. Mot Sûnarie finns, förutom den stora Mortasborgen även ett antal mindre Mortasborgar, och borgar tillhörande kronan, Amatras orden och hertigdömet ärke, Örnens sköld, plus ett otal mindre utposter och befästningar. även inne i Randor har Mortas etablerat två borgar, som ska ta den första stöten den dagen Sünarie går till anfall. På gränsen mot Galmor vid Drakpasset, i hertigdömet Mask och Kappa, finns en borg tillhörande kronan, Draktand, som även innefattar hertigdömets residensstad Uggletorn. Här passerar i princip all handel med Galmor. Intill finns också en större Pelgorinborg.

Historisk översikt

Darkin är det ledande landet i alliansen. Det var Darkin som gjorde det möjligt att bilda alliansen Fem Kronor. De tillförde möjligheten genom sin struktur, armé och rikedomar. Darkin och Croiz har allt sedan det första kriget (Kirls år 502) legat i fejd. Det har nu blivit ett kallt krig där båda sidorna stirrar ondsint på den andra över floden Klingan. Folken har lärt sig att avsky den andra sidan och många gånger saknar dessa starka känslor ord. I det område som nu är Darkin fanns för länge sedan två olika folk, ett som höll till i de höglänta delarna närmast Shartbergen och ett ute på de vida slätterna ner mot saltbergen och det som idag är Galmor. Folket i högländerna var uppdelade i klaner och livnärde sig främst som herdar och lite jordbruk. De hade redan tidigt bemästrat järnet och det var järnet som fick dem att bli bofasta. Folket på slätterna var uppdelade i stammar. De var ett häst- och boskapsfolk som ursprungligen var nomader och följde boskapens strövtåg. De båda folken hade täta kontakter med varandra samt med havsfolket i det som nu är Galmor. De idkade byteshandel, men även en och annan batalj uppstod dem emellan. Det som trotts allt emellanåt enade folken var deras problem med kringströvande svartfolksgrupper. K125-135 är en turbulent tid i de båda folkens historia då en av högländernas klaner, Vråkens klan, försöker kuva de andra klanerna och stammarna under sig. Detta leder till långa utdragna strider innan man slutligen besegrar Vråken. I och med detta krig uppkom ett antal allianser mellan stammarna och klanerna. Kontakterna och sammanhållningen fördjupades och folken kände sig mer sammanlänkade än någonsin. Kort därefter, omkring K140, närmade sig röd-svart klädda legionärer från väster. Det var styrkor av ett slag som folket aldrig tidigare skådat. Legionärerna förklarade att de kom i fredliga avsikter på uppdrag av Kirl Den ende för att befria folket från svartfolkens plåga. Legionärerna stannade i området i tio år och utkämpade flera slag, de förstörde varenda svartfolksnäste som fanns. När detta var gjort lämnade de folket och begav sig åter västerut. Detta var dock ett uppvaknande för folket och samtal började föras om hur man skulle kunna möta en sådan slags civilisation. I K152 enades stammarna och klanerna i en sammanslutning, vilken kom att kallas Darkin efter den hövding som besegrat Vråken. Den hövding som kom att ena folken bar namnet Alafelion och denne utsågs till kung över Darkin. Alafelion utsåg de andra hövdingarna till hertigar, precis som härföraren av Kirls legionärer. K 502 Det första kriget med Croiz. Då Croiz invaderar den feinornska skogen svarar Darkin med att gå till motangrepp varpå man slår tillbaka de croiziska styrkorna. Feinorn inkorporeras som ett darkinskt baroni. K 510 Feinorn förklaras som ett självständigt rike och den darkinske ädlingen Adrian Grip tillträder tronen. K 510 Alliansen Fem Kronor bildas mellan Darkin, Feinorn, Galmor, Randor och Taseria. K 600 Alliansen Fem Kronor rämnar då den sittande storkonungen Alafelion II spårlöst försvinner och med honom konungasvärdet Navosh. K 601 Överherren från Sûnárie sänder sina mörka arméer mot den kända världen. Randor och Taseria faller snabbt. Darkin och Galmor håller kvar en militärpakt och lyckas bromsa upp Överherrens arméer. Croiz å sin sida angrips norrifrån och kriget böljar fram och tillbaka i 45 år. K 646 Överherrens styrkor tvingas fly tillbaka till Sûnarie. Croiz och Darkins vältränade styrkor lyckas stå emot trots hemska förluster. Croiz och Darkin slogs på olika fronter och aldrig under gemensam fana.