Det feodala systmet

Begreppet feodalism används inte i betydelsen förtryck, utnyttjandet av livegna bönder, utan som ett begrepp för att beskriva ett socio-ekonomiskt sammhälssystem. Systemet har i Darkin funnits under lång tid (sedan Alafelion enade klanerna) och har visat sig vara ett väl fungerade och uthålligt system att sammanfoga strukturer och människor. Det skapade för att lösa de nya situationer som uppstod när man lämnade klansamhället och organiserade den männskliga samvaron på ett nytt sätt.

Systemet bygger på Vem äger jorden?, till skillnad från klansamhället där ägade var mer vagt, och man mer organiserades kring makt och inflytande över människor, inte jorden. Ingående strukturerande element är kungamakt och adel, kyrkan och tempeordnarna och basen för det hela, bönderna (och i viss mån borgarna). Hela makten i samhället bygger på två pinciper: jordägande och att adeln, kyrkan, tempelordnarna är garanterade privilieger av kungamakten. Det arrende/avrad (”skatt”) som bönderna betalar i form av naturaprodukter till kronan/adeln/kyrkan är det sätt som resurser överförs i samhället. Ibland är även pengar inblandade, men naturaprodukter är det viktigaste. Det är alltså de underlydande bönderna som föder, klär, bygger hus åt de priviligierade.
Bönderna i Darkin är inte livegna, de är juridiskt fria, men i princip alla är landobor (arrendebönder). De äger inte den mark den brukar, den tillhör baronen/greven/hertigen/kungen/tempelorden. Det finns ett försvinnande litet antal bönder som äger sin egen jord. Då har de eller deras släktingar förr i tiden sannolikt vunnit markplätten i ett riddarspel. De betalar då ren skatt, främst i pengar till den de vunnit marken ifrån (baronen/greven/hertigen/kungen/tempelorden).
Adeln och tempelordnarnas uppgift (ur ekonomisk synvikel) är att ställa upp med beridna ryttare och fotsoldater till rikets försvar. Därför har de beviljats skattefrihet och fått land förlänat från kungen. Till sin hjälp för detta har de sina bönder och eventuella hantverkare i städerna, som de har i uppgift att träna. Jordbruket bedrivs på familj/släktnivå i byar, inte i storgodsdrift.

Även om kungamakten är relativt svag i Darkin, är begrepppet ”staten” starkt. Det är staten som garanterar jordägandet (och kan vidta kraftfulla åtgärder om någon går där emot). Ingen skulle komma på tanken att sätta sig upp mot systemet, det har funkat i många hundra år, och kommer funka länge till. Plus att det är välsignat av Deovan, det feodala systemet är det som ger kyrkan och tempelordnarna sitt dagliga bröd och sina kyrkor och borgar. Bondeuppror skulle kunna förekomma i Darkin, men inte mot systemet i sig (ingen kommunistisk revolution). Om man gör uppror är det mot en baron eller greve, som har betett sig dåligt vid indrivandet av arrendet tex. Man gör uppror för att ersätta honom/henne med en annan, bättre person, inte för att ändra systemet.

I ett feodalt system har alla en länsherre (kvinna eller man) på något sätt, som man står i vasallskap till. Man ärver vasallskapet automatiskt från sin familjs överhuvud, detta gäller även borgare och bönder. Det går automatiskt från herrens ätt till vasallens släkt. Men det är familjens överhuvud som formellt har vasallskapet, och därmed ansvar för resten av släkten (i ett mini-feodalsystem). Precis som hos adeln är det det äldsta barnet som tar över vasallskapet hos borgare och bönder. Yngre släktingar hos adeln kan förlänas något mindre landområde inom länet, eller bli riddare, eller tempelriddare, eller så hjälper de sitt äldsta syskon med styret av länet.

Själva vasallskapet är knutet baron/hertig/greve/kungaätten, inte personen i sig. Detta för att skapa ordning och för att inga kryphål ska finnas vid dödsfall. Alla bönder som lyder under en herre har landbokontrakt (arrendekontrakt) på 30 år på jorden de brukar, som sedan måste förnyas. Det är då vanligtvis bara en ren formalitet. Men på detta sätt har länsherren en chans att göra sig av med bönder hon/han inte gillar (efter 30 år), plus att det ger en säkerhet för bönderna att de inte kan bli vräkta hur som helst (om de inte gjort sig skyldiga till något mycket grovt lagbrott)

Man kan inte svära trohet till mer än en länsherre (förutom att monarken är hela Darkins länsherre). Men indirekt är riddare som är svuren till en baron, även vasall till den greve eller hertig som baronen är svuren till. Det anses dock mycket ofin och oridderligtt att använda sig av denna indirekta påverkan om man är greve/hertig.

Det är möjligt för utlänningar att svära trohet till en darkinsk länsherre, i alla fall medlemmar alliansens. Det är dock vanligaste är att sådant vassallskap är av mer ceremoniell natur än att de ges kontroll över land och människor i Darkin.

OBS! att inget av det ovan gäller riddare och friherrar, då den titeln är personlig och inte kan ärvas, den måste förtjänas.