Vinterkylan nalkas

Dimman slöt sig åter kring Mossfallet. De här dagarna hade fler resenärer än vanligt besökt denna plats. För en helg hade den varit i händelsernas centrum, men nu reste de flesta vidare i sin jakt på mat och vila. Flera av de resande rörde sig försiktigt iväg i skydd av höstmörkret när de mellan sig dryftade helgens händelser. Matförrådet hade visat sig tomt och maten var utbytt mot björkris. Men fler händelser än fyndet av ett länsat matförråd hade tagit plats där i Feinorns skog.

Borin Vis och Blodsjägarna

Den ökända mördaren och ondskans hantlangare Borin Vis sågs vid Mossfallet. Hur det kommer sig att han överlevde är det ingen som egentligen vet. Det sägs att Joar Vind ska ha spenderat tid med att tala med Borin, men få vet vad som sades - om det stämmer att Kapten Vind med vilje lät Borin Vis, en av sina ärkefiender, överleva.

Borin Vis ska ha rest till Mossfallet med en grupp Blodsjägare som slitit sig fria från Skuggherrens magi och nu i ånger sökte förlåtelse för sina vidriga brott. De som vågade sin nära dem kunde tydligt se att det i dem fanns en klar konflikt mellan hatets mörker och mänsklighetens ljus. än fanns det svärta i dem, trots att de vänt sig från sin Herre. De omvända Blodsjägarnas vetskap om sina fruktansvärda och blodiga dåd fanns fortfarande kvar, nu omvandlad till ilska och frustration. En skrämmande blodtörstig ilska, som de hela tiden fick tygla.

Från byn Falby

Några personer från spillrorna av byn Falby hade också hittat sin väg till Mossfallet. Bland dessa fanns Falbys byäldste Liv. Det talades om att hon under den långa vargavintern skulle ha ska ha fött hennes och Lukas Karpas barn. Men det fanns de som ifrågasatte hur hon nu kunde resa utan att bära med sig barnet. Men få frågade frågan öppet -Vem vill väcka sorgen en mor känner över sitt barn om det var så att svälten tagit det?

även Sunniva och Hubb från Falby fanns på plats på jakt efter maten i matförrådet. Deras äktenskap som började så lyckligt i hembyn Falby syntes ha lidit påfrestningar av krig, svält och krossade drömmar. Hade mörkret tillslut även tagit glädjen från de två som lovat att kunna stå ut med alla hinder i världen så länge de var nära varandra? Kunde Skuggherren verkligen krossa all glädje?

Croiz

Vid den bortre kanten av Mossfallets äng stod ett vindskydd där spåkvinnan Isis brukat bo. Men nu hade helt andra personer slagit läger där. Den högfärdiga Theodora Rato hade vågat sig över gränsen med ett mindre följe av trogna croizare. Hur hon vågat resa in i ett fiendeland mitt krigets dagar var det få som förstod, men hennes uppdrag i Feinorn verkade mycket viktigt.

Några som pratat Theodora berättade att hon sökte information om Lukas Karpas. Det ryktades att han skulle finnas i landet och arbeta med någonting hemligt. Andra talade om att de sett honom falla för Blodsjägares obönhörliga klingor.

även riddarklingan Ebal Näfve hade slagit läger på ängen. Med sig hade han en ung kvinna som kallade sig fröken Alva, som inte visste vem hon var eller var hon kom ifrån. Riddarklingan behandlade henne som en högboren dam och både hennes dialekt och beteende tydde på att hon skulle vara nobel och från Croiz. Vissa rykten säger att hon när natten föll reste från Mossfallet tillsammans med Theodora Ratos följe. De enda som fick följa Theodora över gränsen till tryggheten i Croiz var dessa två. Croiz ser till sina egna.

När Theodora rest stod de som var kvar med fler frågor än svar: Vad var detta rykte om att Skuggherren ska ha varit en Croizisk adelsman vid namn Môrkheim? Hade Lukas, före detta Falbybo och man till Liv, fallit för Skuggherrens blodtörst? Vad var detta allvarliga uppdrag som gjort Theodora Rato desperat nog att utan tung bevakning resa i Feinorn, då hon dessutom var synligt gravid?

En oväntad död

Ytterligare en resande från Croiz nådde fram till Mossfallet under dagen. Han sökte Joar Vind och stod i timtal väntades på att få samspråka med frihetskämpen. Men innan han hann få sitt samtal föll budbäraren död till marken. Det visade sig att mannen kom från den Croiziska inkvisitionen, och ingen undersökte saken närmare. De flesta såg till och med nöjda ut över att en mindre Croizare vandrade i Feinorn.

Darkin i Feinorn

Tydligen började den darkinska kyrkan intressera sig för Feinorns välmående, för en präst hade kommit förbi Mossfallet för att talade med folket. Från Darkin till Mossfallet reste även en soldat från den darkinska hyrsvärdsstyrkan Sju ulvarna, en krigare av Mortas som nu kommit för att jaga Blodsjägare.

På grund av detta pratade folket på platsen en hel del om hur det kom sig att Darkinare fanns så nära nordvästra gränsen. Om präster och krigare från Deovans lära nu fanns i landet kanske mer hjälp var påväg, endast tiden kan utvisa sanningen.

Folk från berg och skogar

Vid eldarna som brann och värmde kunde man även se folk av lite annan sort än vad som vanligen rörde sig i det krigshärjade landet. En bergsman passerade denna helg Mossfallet. Han fick svara på frågor om ryktena som sade att det skulle finnas krigsmaskiner byggda av bergsmän på Vengars sida i belägringen av huvudstaden. Bergsmannens missnöjda muttranden kunde inte tolkas som annat än att rykten inte längre var bara rykten.

även en man Doendi kom till Mossfallet. En man av skogens folk slöt sig till samlingen av människor och som en svårfångad dimma i skogen i gryningen rörde han sig från man till kvinna i sin jakt på svar. Han hade många frågor och en del av svaren han fick verkade inte glädja honom. Doendin började under natten när elden falnade tala om rätten till skogen och människornas avtalsbrott.

Ett skrik i skogen

Det talades om att det under natten hörts vilda skrik i skogen bortanför Mossfallet. De som i nyfikenhet och rädsla vågat sig dit berättade om tre häxor som utförde en ritual i skydd av de mörka granarna. En brasa vid en cirkel ristad i jorden, en sång av en klar stämma steg till skyn. Sen blev allting tyst. Något klev så fram i mörkret. En suddig och mörk gestalt med en hes röst från bortom denna värld talade med de tre häxorna i eldens sken. De talade om ett sätt att stänga den svarta porten genom vilken mörkret kliver in i världen. De som lyssnade till utbytet av ord kunde höra att de talade om offer av ett barn. Nattens mörker maskerade väl häxornas reaktion på tankarna av ett sådant offer?

Resan bort från svälten

När så folket gjorde sig redo att lämna Mossfallet för att dra vidare på sina resor undan krig och svält var värdshuset Kaggen några av de sista att lämna platsen. Ingen hade frågat dem hur de kom sig att de hade så rikligt med mat då förråden i resten av landet stod tomma. Att för en dag få mat i magen verkade stilla de flestas nyfikenhet?
"Lika så bra det." tänkte Folke "Då blir det mindre problem för oss."